”sitter och pratar med pappa om dig, om allt med dig, från minnen till känslor till frågor. 
jag har alltid tyckt om dig så sinnessjukt mycket, de fanns inget slut och ingen gräns vad jag skulle göra för dig bara för att visa hur mycket du betydde för mig. jag intalade till och med mig själv att jag inte gillade dig så mycket som jag faktiskt gjorde, ibland blev jag faktiskt rädd när jag tänkte på vad jag kände för dig. har liksom aldrig känt så för en människa förut. den enda som faktiskt förstod mest hur jag kände för dig redan för länge sen var pappa. 
jag trodde alltid du visste att jag var kär i dig innerst inne, så när jag väl sa det den där gången så tänkte jag att de inte var nån big deal, men du blev så jävla förvånad, jag förstod verkligen inte hur du aldrig har sett det - men du vet ju allt jag gör för dig och tycker om dig, du är den enda jag ställer upp så mycket för och gör allt för. du blev som så chockad så du blev till och med arg för att jag aldrig sagt det tidigare, för han hade ju bara sagt att vi är för bra vänner för att riskera något för att han trodde att det var så jag kände. "hade jag vetat det här så hade vi varit tillsammans för länge sen, du är ju min drömtjej, kan inte tänka mig nån bättre flickvän"
i början blev det lite motvind, mest för att vi båda var så rädd att nån av oss skulle ångra oss. vi hade aldrig bråkat eller varit oense innan, har aldrig ens hört dig säga något dåligt om mig, så när vi väl hade våran första fight blev jag så förkrossad, trots att du inte sa så jäkla farliga grejer, hade aldrig brytt mig i vanliga fall, men just för att det var du - de var ju vad du tyckte som betydde något, den enda som hade kunnat få mig att ändra på mig bara genom att be mig om det. det är som jag säger, jag blev fan rädd när jag inser alla sjuka saker jag skulle kunna göra bara för att se dig glad. 
vet att du var orolig att jag inte kände som du, just för att jag är så dålig på att visa känslor. men du var aldrig rädd för det, har aldrig känt mig så älskad som av dig. du var så glad när vi blev tillsammans och sa det gång på gång och hur glad du var och att jag bara blir sötare och sötare för varje gång du ser mig. kvällen innan du försvann satt vi med pappa i köket och pratade, du sa innan vi gick in att nu skulle du minsann få niklas att bli världens gladaste, så det första han sa var "nu är du min svärfar på riktigt!" och vi satt och pratade på om det, pappa var så glad att vi äntligen hittat varandra. så frågade han "men hur känns det nu då, ni som varit världens bästa vänner, är det inte konstigt på något sätt?" och jag kommer ihåg så väl det du svarade. 
- nä jag tycker inte alls det känns konstigt, det känns bara sjukt mycket bättre. det är som om vi alltid har varit så här, det känns bara naturligt & rätt; för mig i alla fall. 
klart jag höll med. dom två sista dagarna/natten med dig var dom absolut bästa. vi pratade och berättade hur vi kände, till och med jag, för jag visste att du ville det. all tvivel som hade varit innan var helt bortblåst och det kändes som om det aldrig nånsin skulle kunna ta slut mellan oss, som du sa, kommer aldrig vilja ha nån annan än dig. jag packade ihop min väska med halva mitt liv för att flytta in med dig dagen efter. 
så sjukt hur allting bara kändes för bra för att vara sant, allt du sa åt mig sitter kvar som en tatuering i mina tankar. tänker på det helahela tiden, det ger mig styrkan att fortsätta kämpa. du var så mån om mig och lät mig aldrig vara ledsen, du fick mig att skratta även när jag verkligen inte ens ville göra det. att må bra, känna trygghet, känna sig hemma, allt det kopplade jag ihop med dig. "let me come home, home is where ever I'm with you", du kom alltid upp i tankarna när jag lyssnade på den låten, redan långt innan vi visste nånting mer än att vi såg varandra som var och ens absolut bästa vän. har hur som helst alltid känt mig hemma när jag varit med dig. 
du har alltid varit odödlig för mig, du var ju fan den jag såg upp till mest! vi tyckte alltid samma sak, hatade samma saker - gillade samma saker, kom alltid överens om allt. kunde ligga hela nätterna och bara babbla på om allt och ingenting i flera timmar. du vet saker om mig som ingen annan nånsin kommer få veta och jag vet att de var samma för dig. 
att jag skrev ett sms åt dig 2 timmar innan det overkliga inträffade, det var nog meningen. "älskar dig idiotjävel:)" 
kommer inte ens ihåg vad jag fick för mig då jag bara var tvungen att skriva det så du visste att bara dom få minutrarna du hade varit borta från mig fick mig att känna mig ensam. 
är så jävla glad att vi fick våran tid ihop, att du sa hur mycket du älskade mig och att du inte längre hade någonting att deppa över nu när du har mig, att du bara varit glad sen de blev vi och jag blev bara mer och mer tokkär i dig. var så jävla främmande för har aldrig känt nånting ens i närheten av det, men det kändes så jävla rätt. alla mina glada minnen som jag sagt varit dom bästa var ingenting jämfört med vad jag kände framförallt den sista dagen/natten med dig. 
som en pusselbit som alltid fattats men äntligen föll på plats och bara klickade på en gång. 
hur ska jag ta mig vidare utan min bästa vän och älskade underbara pojkvän? alla planer och tankar jag har haft, och även vi har haft, om framtiden har ju alltid innehållit dig. man kan verkligen inte säga att vi tog det lugnt då vi väl började hålla på, utan vi var tillsammans på en gång, du bad mig flytta in, vi planerade tusentals saker vi skulle göra, men det fanns som inte ens i tankarna att ta det lugnt, allt kändes bara rätt och det var som att vi tog igen allt som vi egentligen borde ha gjort för längelänge sen. för det är bara inse, det var alltid du och jag, jag väntade alltid på att du nån dag skulle känna samma - även om jag aldrig erkände det helt och hållet för någon. 
vi båda var så glad för allt som var, och att allting i livet började ordna upp sig och gå bra, så bra som det bara kunde gå, som man inte ens visste att man kunde må. 
är så jävla glad att vi spenderade den här sista natten på det sättet vi gjorde, att vi båda kände samma starka jävla sjuka känsla för varann och att vi båda sa det, utan att ens känna sig löjlig på något sätt. 
att det skulle vara sista gången vi någonsin var tillsammans igen kunde jag aldrig ens tänka mig, det var ju bara början på allt som har med glädje att göra. vi hade så sjukt mycket kvar att göra, men vi trodde ju att vi hade all tid i världen på oss att göra vad vi ville. 
är så jävla glad att jag visste hur mycket du älskade mig, hur lycklig du var, att du äntligen börjat uppskatta livet på ett sätt jag aldrig sett förut. och jag vågade äntligen säga helt och hållet att jag kände samma utan att skämmas, bara var glad över hur rätt det kändes. 
jag har aldrig tyckt om en människa så mycket som jag tycker om dig, kommer aldrig någonsin känna så starkt för någon igen det vet jag till hundra procent, för de jag kände för dig var inte normalt haha. du kommer alltid vara den som jag värderar högst, som alltid fick mig glad och som har gjort mig till den människa jag är idag, du gav mig självförtroende jag egentligen inte borde ha, jag var alltid mig själv och kände mig lugn & trygg med dig oavsett vad vi gjorde. 
fattar inte att jag faktiskt skriver ut allt det här, men har inte vågat prata så mycket om det här som nu, så alla känslor blommar upp igen. 
jag lever för dig nu, ska vara den tjej du ville att jag skulle vara, ska göra dig stolt varje dag, ska komma ihåg allt du lärt mig, ska hedra dig för resten av mitt liv och berätta för alla vilken underbar, speciell, oneofakind, bästa kille du var. du förändrade allt dåligt till nånting bra. jag kommer aldrig glömma, aldrig sluta älska, alltid känna samma känsla.”

Den natten hade vi varit och festat och det hände en liten incident. Råkade få i mig alldeles för mycket sprit så jag var helt medvetslös. Du bar in mig från bilen till huset och Josse berättade hur det bara hade runnit tårar på din kind, hur du hade anklagat dig själv för att du inte såg när jag tjuvdrack från dunken. Du låg och tog hand om mig hela natten med Josse, Jimmy & Camilla. Du har alltid tagit hand om mig och brytt dig om mig mer än någon annan av mina vänner.